Stensamlare
Varje gång vi besöker något schysst ställe eller går på någon fin strand som jag vill komma ihåg så måste jag ta med mig stenar därifrån, är inte det halvmysko?
Eller är du också en stensamlare innerst inne? Snäckor och skit klara jag mig utan men stenarna fascinerar mig av någon anledning. Som om de berättar historien sen i efterhand vad man upplevt. Fast det är inte ofta jag visar de för någon eller lyckas spara stenarna någon längre tid, de har en förmåga att försvinna bort i hushållet.
Därför är det inte konstigt att jag nu sitter med en påse stenar framför mig från Cypern. Vad fan ska jag egentligen ha dessa till?
|
|
Tweet |
 |
|
Jag samlade stenar när jag var liten (<10 år), tror de fortfarande finns kvar någonstans i föräldrahemmet. "försvinna bort i hushållet" låter för övrigt lite suspekt. Du har inte en respektive som hyser agg mot din hobby och ser till att dina samlarobjekt diskret röjs ur vägen?
Jag samlade stenar när jag var liten (<10 år), tror de fortfarande finns kvar någonstans i föräldrahemmet. "försvinna bort i hushållet" låter för övrigt lite suspekt. Du har inte en respektive som hyser agg mot din hobby och ser till att dina samlarobjekt diskret röjs ur vägen?
Jag har redan tänkt den tanken, och tyvärr tror jag att det är jag själv som förlägger dem och glömmer bort dem.
Jag har redan tänkt den tanken, och tyvärr tror jag att det är jag själv som förlägger dem och glömmer bort dem.
[...] För dokumentations skull så har jag nu placerat dem framför TV:n, vi får väl se vart de tar vägen sedan. Jag tror inte att Lena riktigt har sett dem än så antagligen får de vara på sin plats tills att hon har läst detta blogginlägg. [...]
Lämna ett spår efter dig!
Du måste vara inloggad för att lämna en kommentar.
Toastmasterkillen
Favoritinlägg
Flest Pins på Pinterest
Kategorier
Bloggarkivet
Annonser
Populärast
ego-bilder