Lite halvt sliten, nöjd, hungrig och röd på halsen återvände jag till Stockholm för några timmar sedan. Det är egentligen det absolut tråkigaste med att ha frack – irritationen på halsen efter frackskjortans stärkta krage. Nu var i och för sig inte min frackskjorta nystärkt men tydligen spelade detta ingen roll. Ett tips från en kompis är att säga till tanterna och gubbarna på Kemen att inte stärka själva kragen för att undvika detta. Fracken hade jag på Vinterbalen där jag tillsammans med min vackra Lena och andra Luleå-studenter festade loss. Jag struntar faktiskt i att lägga upp några bilder här i bloggen, vi vet alla att ni ändå hittar snyggare och skarpare bilder på FB.

När jag satt på bussen från Porsön kände jag ett uns av: ”Detta kan vara sista dagen i Luleå på riktigt länge”. Men man ska aldrig säga aldrig, I may return. Kanske som Sylvester Stallone som Rambo alltid lyckas göra (har ni sett Rambo IV 2008?). Nostalgisk har jag väl egentligen ingen direkt tendens att ha, jag brukar mest glutta framåt och tänka på allt roligt som kommer. Nu till exempel ser jag framemot att komma till jobbet på måndag och sätta tänderna i några riktigt roliga arbetsuppgifter som ligger och väntar (samt läsa igenom diverse mail som säger ditten och datten).

En och annan öl och ett par glas vin blev det väl också i helgen, vilket man förstås fått betala för under dagen. Nja, jag har väl inte ”kört lastbil” (ni vet när man sitter på knä på toaletten, håller i ratten och säger ”bröööm bröööm brööm”) men 1+1 blir inte riktigt 2 förrän hjärncellerna haft polsk riksdag i ett par minuter längre än vanligt. Själv ska jag ägna resterande tid innan sänggång till myspys och pysmys. Bloggmeddelande slut.

Läs även:

1. Så viker du din näsduk! – bilder och film
2. Bröllopsfina för ovanlighetensskull
3. Danmark på besök
4. Kan inte hålla mig – TACOPAJ!!!